Foto till artikeln Så sätter du urvalskriterier som går att granska
Foto av jplenio på Pixabay

Omdömesmetodik

Så sätter du urvalskriterier som går att granska

Ett urvalskriterium är granskningsbart om tre frågor går att besvara: Varför står det där? Hur bedöms det? Var syns bedömningen i efterhand? Första kontrollen är kopplingen till syftet.

Detta är en redaktionell pseudonym för publikationen, inte ett påstående om en oberoende verifierad personlig identitet. Ursprunglig redaktionell byline: Redaktion Metod.

Vad gör ett urvalskriterium granskningsbart?

Ett urvalskriterium är granskningsbart om tre frågor går att besvara: Varför står det där? Hur bedöms det? Var syns bedömningen i efterhand? Första kontrollen är kopplingen till syftet.

Upphandlingsmyndigheten säger att begränsningskriterier i ett flerstegsförfarande ska kopplas till syftet med urvalet – att välja ut de mest kapabla leverantörerna. I statlig rekrytering uttrycker Arbetsgivarverket samma sak: urvalet görs utifrån sakliga grunder, det vill säga förtjänst och skicklighet, och bedömningen görs utifrån kravprofilen.

Kriterier som bygger på personuppgifter måste tåla en integritetsprövning. Enligt IMY ska arbetsgivarens behov av att behandla personuppgifter för ett kontrolländamål vara sakligt motiverat i den specifika verksamheten. Behandlingen får inte vara för omfattande eller närgången i förhållande till ändamålet; ett kriterium som kräver mer uppgifter än syftet fordrar är svårt att försvara även om det i sak är relevant.

Den tredje delen är spårbarheten. Lagen om offentlig upphandling har ett eget kapitel om kommunikation, information till leverantörer och dokumentation (12 kap.). Kvalificering (14 kap.) är skilt från utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt (16 kap.).

På arbetsgivarsidan beskriver Arbetsgivarverket stegen att göra klarläggande, fatta beslut och anslå information om beslut. Ett kriterium som inte lämnar avtryck i dessa steg går inte att granska i efterhand.

Kontrolllista för granskningsbara urvalskriterier

  • Koppling till syfteKriteriet måste direkt kopplas till syftet med urvalet – att välja ut de mest kapabla leverantörerna eller anställda.
  • Spårbarhet i dokumentationBedömningen ska lämnas avtryck i steg som klarläggande, beslut och anslående av beslut enligt Arbetsgivarverket.
  • IntegritetsprövningOm kriteriet bygger på personuppgifter måste behandlingen vara sakligt motiverad och inte för omfattande enligt IMY.

Utgå från behovet, inte önskelistan

Arbetsgivarverket beskriver rekryteringsprocessen i staten i en ordning där första steget är att analysera verksamheten och dess behov, och andra steget att göra en kravprofil med ska-krav och bör-krav.

Kravprofilen är alltså en konsekvens av behovsanalysen, inte en lista över egenskaper som vore trevliga att få. Samma logik gäller upphandling: Upphandlingsmyndighetens utgångspunkt är att urvalskriterier ska hänga samman med syftet med urvalet.

En praktisk kontroll är att gå igenom varje föreslaget kriterium och peka på vilket behov i verksamheten det svarar mot. Saknas svaret bör kriteriet strykas eller flyttas till den del av processen där det hör hemma.

Arbetsgivarverket lyfter in skyldighet till omplacering, möjlighet till arbetsledning och ställningstagande till företrädesrättsberättigade i processen. Kravprofilen måste hålla sig inom de ramar som redan finns för tjänsten.

Varje kriterium kostar verifieringsarbete. Fler kriterier ger fler ansökningshandlingar, intervjuer och referenstagningar – och större risk att bedömningen glider isär mellan bedömare. Ett fåtal kriterier med tydlig koppling till behovet är lättare att hålla konsekventa över tid än en lång lista.

Skilj på ska-krav och bör-krav

Arbetsgivarverkets kravprofil skiljer på ska-krav och bör-krav. Skillnaden är inte kosmetisk. Ett ska-krav är absolut: den sökande eller leverantören uppfyller det eller inte, och prövningen sker innan någon rangordning görs. Ett bör-krav är graderbart: det kan vara mer eller mindre uppfyllt och används för att skilja mellan dem som redan klarat ska-kraven.

I offentlig upphandling är motsvarande uppdelning reglerad i strukturen: kvalificering finns i 14 kap. och utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt i 16 kap. Kvalificering och utvärdering är alltså olika steg.

Om samma omständighet används både som tröskel och rangordningsgrund uppstår två problem: den som ligger strax under tröskeln kan inte kompensera med starka sidor, och den som ligger strax över får en fördel som hörde till en annan bedömning.

Formulera därför varje kriterium som antingen ska eller bör, och skriv in i rutinen i vilket steg det prövas. Blandas de blir urvalet svårt att förutse – och därmed svårt att granska.

Ska-krav vs bör-krav – skillnader i användning

  • Ska-kravAbsolut krav – antingen uppfyllt eller ej. Prövas innan rangordning. Ej graderbart.
  • Bör-kravGraderbart – kan vara mer eller mindre uppfyllt. Används för att skilja mellan kandidater efter ska-krav.

Formulera kriterier som går att verifiera

Bestäm i förväg, för varje kriterium, vilket underlag som ska användas, hur bedömningen ska gå till och vilken nivå som krävs.

Arbetsgivarverket anger tre underlag i kedjan: utvärdera ansökningshandlingar, intervjua och ta referenser. De ger olika slags information, och ett kriterium bör knytas till det underlag som kan besvara det. Ett påstående om tidigare resultat hör typiskt till ansökningshandlingar och referenser, medan ett kriterium om hur någon resonerar kräver intervju.

Nivån behöver vara formulerad i förväg och inte anpassas efter vilka som råkar ha sökt. Skriv också ned vad som räknas som godkänt respektive svagt, så att två bedömare som läser samma underlag landar i samma slutsats.

Pröva samtidigt kriteriet mot vad ni får samla in. IMY:s krav är att behandlingen inte får vara för omfattande eller närgången i förhållande till ändamålet. Ett kriterium som bara kan verifieras med uppgifter ni inte får eller inte bör samla in ska formuleras om eller tas bort – eller verifieras med redan tillgängligt underlag.

Steg-för-steg-process för verifiering av kriterier

  1. Bestäm underlagVälj vilket underlag som ska användas: ansökan, intervju, referens.
  2. Definiera nivåSätt tydliga gränser för vad som räknas som godkänt eller svagt.
  3. Testa med extern partLåt någon utanför processen testa kriterierna på anonyma fall.

Pröva relevans och risk

Riskindikatorer används ofta som genväg för att välja ut ärenden eller ansökningar som ska granskas närmare. Riksrevisionen har granskat Migrationsverkets kontroller av arbetstillstånd. Granskningen konstaterar bland annat att myndigheten endast utgår från om arbetsgivaren tillhör en riskbransch eller är nystartad verksamhet när ärenden klassificeras som utredningskrävande, och att rutinerna för när och hur fördjupade kontroller ska göras är otydliga.

Granskningen pekar också på att riskprofiler hade kunnat öka träffsäkerheten i kontroller och fungera som stöd för när fördjupade kontroller bör göras. Möjligheten att utveckla sådana profiler begränsas dock av rättsliga hinder för att lagra och sammanställa uppgifter.

Den första lärdomen: en indikator som bygger på grupptillhörighet – en bransch, ett verksamhetsår – är trubbig: många träffar blir fel, och frågan är hur stor andel av de utpekade som faktiskt visar sig ha problem. Träffsäkerheten behöver därför följas upp och redovisas, inte antas.

Den andra lärdomen är att otydliga rutiner gör urvalet godtyckligt. Granskningen konstaterar att muntliga utredningar sällan används trots hög risk för falska uppgifter i ansökan. Riksrevisionen bedömer att de utgör ett effektivt verktyg i ärenden där det finns tydliga riskindikatorer.

Koppla varje riskindikator till samma krav som gäller för övriga kriterier: den ska ha en koppling till syftet med urvalet, enligt Upphandlingsmyndighetens princip. Indikatorer som inte kan motiveras så, eller som leder till att hela grupper sorteras bort utan att något i det enskilda fallet talar för det, hör inte hemma i urvalet.

Fördelar och risker med riskindikatorer i urval

  • FördelarHjälper till att fokusera resurser på ärenden med högre risk. Kan öka effektiviteten i kontrollarbetet.
  • RiskerGruppbasering (t.ex. bransch) leder till många felträffar. Otydliga rutiner gör urvalet godtyckligt.

Statistik från Riksrevisionens granskning av Migrationsverket

Tidigare historik tillgänglig
Endast 18 månaders historik tillgänglig för arbetsgivare.
Otydliga rutiner
Muntliga utredningar sällan används trots hög risk för falska uppgifter.

Dokumentera kedjan från krav till beslut

Riksrevisionen sammanfattar bristerna i Migrationsverkets kontrollarbete som brister i rutiner, systemstöd, kommunikation och urval. Ett konkret exempel ur granskningen: information om oseriösa arbetsgivare framgår inte alltid eller är inte lättillgänglig för handläggarna. Det finns ingen samlad information om oseriösa arbetsgivare eller ombud.

Handläggare kan bara se historik om arbetsgivares tidigare avslag 18 månader bakåt i tiden. Bristerna gör att tidigare bedömningar inte följer med in i nya ärenden.

Dokumentationen ska bära den kedjan. Skriv löpande ned vilket kriterium som prövades, vilket underlag som lades till grund, vad bedömningen blev och vem som beslutade. Först då går det att i efterhand se varför ett urval föll ut som det gjorde.

Arbetsgivarverket lägger klarläggande, beslut och anslå information om beslut som egna steg i processen. I lagen om offentlig upphandling finns dokumentationskravet i 12 kap. om kommunikation, information till leverantörer och dokumentation.

Anteckningarna behöver vara begripliga för någon som inte var med i processen. Om en kollega inte kan följa resonemanget från krav till beslut utan att fråga, är dokumentationen ofullständig – och en extern granskare har samma problem.

Begränsa personuppgifter och kontroller

Urvalskriterier som bygger på uppgifter om personer måste vila på en rättslig grund. Enligt IMY kan intresseavvägning eller allmänt intresse ge stöd för att behandla personuppgifter för kontroll av anställda, och bestämmelser i ett kollektivavtal kan ge stöd. IMY anser inte att samtycke kan vara rättslig grund för sådan behandling. Vid bedömningen av arbetsgivarens berättigade intresse väger säkerhetsskäl tyngre än effektivitetsskäl.

Utöver den rättsliga grunden ska ändamålet vara sakligt motiverat i den specifika verksamheten. Arbetsgivaren ska kunna visa att ändamålet inte kan uppnås på ett tillfredsställande sätt genom andra, mindre integritetskränkande metoder.

IMY anger som regel att ett it-system inte får användas för att i realtid eller på annat sätt regelmässigt övervaka hur anställda utför sina arbetsuppgifter eller när de tar raster. IMY pekar också på en särskild risk: modern teknik möjliggör ofta omfattande insamling av personuppgifter utan att den enskilda är medveten om det.

Bygg därför kriterierna på underlag som redan finns och som den enskilda känner till – dokumenterade resultat, intyg, referenser, ansökningshandlingar – i stället för på löpande registrering av beteende. Anställda har rätt att i förväg få tydlig information om vilka kontroller som kan göras av dem med hjälp av de uppgifter arbetsgivaren samlar in, och informationen ska lämnas senast i samband med att uppgifterna samlades in, enligt IMY.

Testa kriterierna innan de används

Låt någon utanför processen läsa kriterierna och tillämpa dem på två eller tre avidentifierade fall. Den som skriver kriterierna vet vad som avses och upptäcker inte otydligheten; en utomstående gör det. Jämför sedan bedömningarna: landar de i samma slutsats, eller skiljer de sig åt där kriteriet borde ha gett svaret?

Testa särskilt tre saker. Är kriteriet begripligt för någon som inte känner verksamheten? Är det konsekvent, alltså prövas varje gång på samma sätt? Går det att verifiera med det underlag som ni faktiskt får samla in och har tillgång till?

Riksrevisionens granskning konstaterar att Migrationsverkets rutiner för när och hur fördjupade kontroller ska göras är otydliga. För att effektivisera kontrollarbetet behöver Migrationsverket enligt granskningen åtgärda brister i rutiner, systemstöd, kommunikation och urval. Se därför testet som en del av rutinen och uppdatera kriterierna när testet, eller en senare granskning, visar var de brister.

Redovisa urvalet begripligt

Transparens handlar om två tillfällen: före, när kriterierna och metoden görs kända, och efter, när beslutet meddelas. Arbetsgivarverket anger att information ska lämnas på lämpligt sätt och att beslut ska fattas och information om beslutet anslås.

JO har uttalat att det normalt inte räcker att informera enbart på myndighetens fysiska anslagstavla, och många gånger inte heller att publicera informationen på myndighetens webbplats. Enligt 6 c § lag om anställningsskydd ska arbetsgivaren informera en arbetstagare om alla villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet. Enligt villkorsavtalen ska klarläggande information på arbetsgivarens initiativ lämnas till den sökande inför anställning.

Redovisa därför kriterierna, vilket underlag som används och hur bedömningen går till innan urvalet sker. Summera efteråt vilka kriterier som prövades och vad utfallet blev. Lägg sammanfattningen där mottagaren faktiskt nås av, inte bara på anslagstavlan.

Om urvalet bygger på personuppgifter tillkommer informationskravet enligt IMY: anställda har rätt att i förväg få tydlig information om vilka kontroller som kan göras av dem med hjälp av de uppgifter arbetsgivaren samlar in om dem. Informationen ska lämnas senast i samband med att uppgifterna samlades in, enligt IMY. En begriplig redovisning av urvalet är därför både ett kvalitetskrav på processen och en förutsättning för att behandlingen ska vara tillåten.

Mer från Omdömesmetodik