Kortinlösen: så förstår du avgifter och avtal

Vad kortinlösen är – och varför det inte är samma sak som kortinlösenavtalet

Kortinlösen är tjänsten som gör att en handlare kan ta emot kortbetalningar. Kortinlösaren hanterar betalningarna: när kunden anger sina kortuppgifter initierar kortinlösaren en begäran om att auktorisera betalningen, och när betalningen är auktoriserad hämtar kortinlösaren hem pengarna till handlarens konto. Nekas betalningen är det kortinlösen som förklarar varför. Tjänsten omfattar alltså två saker: auktoriseringen (om betalningen får genomföras) och inlösen (att pengarna faktiskt kommer till handlarens konto).

Kortinlösaren ska skiljas från kundens kortutgivande bank. Auktoriseringsbegäran går från kortinlösaren vidare till kundens bank – den kortutgivande banken – via kortnätverken, till exempel Visa och Mastercard. Kortutgivaren är kundens motpart, kortinlösaren är handlarens. En PSP (betaltjänstleverantör) kan vara samma bolag som kortinlösaren och hanterar då avgifterna; är PSP:n inte kortinlösare ligger inlösen hos en annan part. Den frågan styr vem du i praktiken har avtalat med och bör besvaras innan du jämför priser.

Inlösen av transaktionsbelopp där ett betalningsinstrument har använts är en betaltjänst enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, enligt Finansinspektionens beskrivning av vilka tjänster som omfattas. Att vara kortinlösare kräver därför tillstånd – och enligt kortinlösaren Adyens beskrivning måste kortinlösande banker dessutom tilldelas en särskild licens av lokala finansiella tillsynsmyndigheter, som Finansinspektionen i Sverige, och av kortnätverken. Kortinlösenavtalet reglerar alltså en tillståndspliktig tjänst, vilket är skälet till att motpartens tillstånd och avgifternas sammansättning hör hemma i samma granskning.

Från blipp till utbetalning: så uppstår avgifterna i flödet

Flödet ser i huvudsak ut så här. Kunden blippar eller anger sina kortuppgifter. Kortinlösaren initierar en begäran om att auktorisera betalningen. Begäran går via kortnätverken till kundens kortutgivande bank, som svarar ja eller nej. Är betalningen auktoriserad hämtar kortinlösaren hem pengarna till handlarens konto; är den inte auktoriserad förklarar kortinlösen varför. Det är först i det sista steget som handlaren får pengarna, och det är där avgifterna redan har dragits av.

Varje part i kedjan kan ta ut en del av kostnaden. Den kortutgivande banken tar ut en interchange fee, kortnätverket tar ut en scheme fee och kortinlösaren tar ut sin egen avgift, ofta kallad merchant discount rate. Utöver dessa kan tjänster kopplade till transaktionen lägga till avgifter: autentisering (3D Secure), riskverktyg, tokenisering, POS-terminaler och gateway-tjänster. Den summa handlaren betalar per transaktion är därför inte en avgift utan en samling avgifter från olika parter.

Det får en praktisk konsekvens när avtal jämförs: två avtal kan se identiska ut i rubriken – en viss procent per transaktion – men skilja sig i vad som ingår. Är interchange och scheme fee inbakade i kortinlösarens procentsats, eller faktureras de vid sidan om? Svaret avgör både totalkostnaden och hur mycket du kan följa upp i efterhand.

Merchant discount rate, interchange och scheme fee – vad du faktiskt betalar för

Merchant discount rate (MDR) är kortinlösarens egen avgift. Enligt Adyen tas den vanligtvis ut i form av en procentsats kopplad till antalet genomförda transaktioner. Termen beskriver alltså kortinlösarens pris – inte hela kostnaden för att ta emot kort.

Interchange fee är den avgift som den kortutgivande banken tar ut, och scheme fee är kortnätverkens avgift. Båda är andra parters avgifter än kortinlösarens, och det är just därför de kan redovisas separat eller bakas in i ett enda pris. Om din PSP också är din kortinlösare kan PSP:n hantera samtliga dessa avgifter åt dig, vilket gör fakturan enklare men inte automatiskt mer transparent.

Runt själva transaktionen kan ytterligare tjänster prissättas: autentisering (3D Secure), riskverktyg, tokenisering, POS-terminaler och gateway-tjänster. Det är inte kortnätverkens eller kortutgivarnas avgifter, utan tjänster som någon part i kedjan tillhandahåller och tar betalt för. För att kunna bedöma vad som är förhandlingsbart och vad som är en vidarefakturering av någon annans pris bör dessa stå på egna rader, skilda från merchant discount rate, interchange och scheme fee.

Blended eller Interchange+: så känner du igen avtalets prismodell

Vissa kortinlösenavtal anger inte vilka avgifter som går till vilka parter, utan tar i stället ut en enhetlig avgift för alla transaktioner. Det kallas en blended prismodell. Fördelen är att det blir enkelt att se vad betalningarna kostar; nackdelen är att modellen är mindre transparent när det gäller vem som tar vilken del. Med blended prismodell betalar handlaren oftast en fast avgift.

Andra avtal redovisar på fakturan vilka avgifter som går till andra parter än kortinlösaren. Den modellen kallas Interchange+, Interchange++ eller pass through. Fördelen är att handlaren bara betalar vad parterna faktiskt tar betalt, i stället för ett pris som kortinlösaren satt själv.

Så känner du igen modellen i avtalet: leta efter om fakturan har en enda avgiftsrad eller separata rader för interchange och scheme fee, och efter formuleringar om att kostnader förs vidare eller faktureras till självkostnad. I ett pass through-avtal följer dina kostnader de faktiska avgifterna uppåt och nedåt, medan en blended modell i stället innebär ett fast pris per transaktion oavsett hur de underliggande avgifterna utvecklas. Vilken av dessa två risker du vill bära är en avvägning mellan förutsägbarhet och transparens.

Frågorna som avgör om avtalet är begripligt – innan du skriver under

Börja med parterna. Vem är kortinlösare enligt avtalet – och är din PSP samma bolag? Om PSP:n också är kortinlösare kan den hantera avgifterna; om inte ligger inlösen hos en annan part, och den parten behöver ha tillstånd för det. Skriv ned båda rollerna innan du jämför priser, annars jämför du olika saker.

Gå sedan igenom avgifterna. Vilken prismodell gäller – blended eller Interchange+/pass through? Vilka avgifter ingår i det pris du får: enbart kortinlösarens merchant discount rate, eller även interchange och scheme fee? Vilka parter får dem? Ingår autentisering (3D Secure), riskverktyg, tokenisering, POS-terminaler eller gateway-tjänster, och i så fall till vilket pris? Be om att få alla avgifter uppräknade med mottagare, inte bara summerade till en siffra.

Ställ sist frågan om redovisningen. På vilket sätt framgår det på fakturan vilka avgifter som går till kortinlösaren respektive till kortnätverk och kortutgivare? Om svaret är att allt ligger i en enda siffra har du en blended modell och behöver bedöma om den enkelheten är värd priset. Om svaret är att avgifterna specificeras, kontrollera då att det också står att de förs vidare till andra parter utan påslag.

Varför kortinlösarens tillstånd och tillsyn spelar roll för din avtalsrisk

Inlösen av transaktionsbelopp är, som nämnts, en betaltjänst enligt lagen (2010:751) om betaltjänster. Finansinspektionen anger att den som avser att tillhandahålla betaltjänster måste ha tillstånd för att få driva verksamheten och då kallas betalningsinstitut. Den som bara ska tillhandahålla kontoinformationstjänster kan ansöka om undantag från tillståndsplikt och kallas registrerad betaltjänstleverantör – undantaget omfattar alltså inte inlösen.

Efter ett beviljat tillstånd står företaget under Finansinspektionens tillsyn och måste följa regler om bland annat kapitalkrav, riskhantering, penningtvätt och finansiering av terrorism, skydd av medel samt lämplighet hos ägare och ledning. Det är den typen av krav som gör att en kortinlösare kan fortsätta verka över tid. Finansinspektionen är den statliga myndighet som reglerar och övervakar den finansiella sektorn i Sverige: den utfärdar tillstånd, följer upp regelefterlevnad och ingriper vid brister hos verksamheter under sin tillsyn.

Avgiften för prövning av en ansökan om tillstånd att bli betalningsinstitut är 405 000 kronor, och därtill kommer en årlig tillsynsavgift som betalas i förhållande till balansomslutningens storlek, minst 150 000 kronor per år. Den som medges undantag från tillståndsplikt betalar 50 000 kronor per år som juridisk person och 30 000 kronor som fysisk person, med en ansökningsavgift på 232 500 respektive 105 000 kronor. Finansinspektionen fattar beslut inom tre månader förutsatt att ansökan är fullständig och avgiften betald. Ett betaltjänstombud behöver inget eget tillstånd och betalar inga avgifter till FI, men ska anmälas till Finansinspektionen av sin huvudman.

Tillståndet från tillsynsmyndigheten är inte hela bilden: enligt Adyens beskrivning krävs även kortnätverkens licens, som ges genom en lång och komplex administrativ process med krav från både tillsynsmyndigheten och nätverken. Praktiskt innebär det att du kan kontrollera motparten i Finansinspektionens företagsregister, där namn på företag med tillstånd att erbjuda finansiella tjänster finns. En motpart som saknar tillstånd får inte utföra inlösen, och ett avtal med ett sådant bolag ger dig ingen reglerad motpart att ställa till svars.

Så går du vidare: tre steg för att jämföra kortinlösenavtal

Steg 1: bestäm prismodellen. Läs avtalet och avgör om det är en blended modell med en enhetlig avgift, eller Interchange+/Interchange++/pass through där andra parters avgifter redovisas separat på fakturan. Det avgör vad du kan jämföra och vad du kan följa upp när nätverkens eller kortutgivarnas avgifter ändras. Steg 2: lista alla avgifter. Utgå från merchant discount rate och lägg till interchange fee (kortutgivande bank), scheme fee (kortnätverket) samt eventuella tjänster som autentisering, riskverktyg, tokenisering, POS-terminaler och gateway. Skriv ut vilken part som får varje avgift. Steg 3: kontrollera parter och tillstånd. Slå fast vem som är kortinlösare, om PSP:n är samma bolag, och sök upp företaget i Finansinspektionens företagsregister.

Frågorna som ger mest svar är konkreta: Är ni kortinlösare, eller förmedlar ni inlösen genom en annan bank? Vilken prismodell tillämpar ni? Vilka avgifter ingår i ert pris och vilka faktureras vid sidan om? Vilka parter får dem? Hur ser raderna ut på fakturan? Frågorna följer samma ordning som avgifterna uppstår i transaktionsflödet – auktorisering, nätverk, kortutgivare, kortinlösare – och svaren gör det möjligt att jämföra två anbud utan att gissa vad som är inbakat.